Panik!!
Heej,
Din kropp lever, din kropp har känslor men den kan inte prata. När någonting inte står rätt till sänder kroppen ut varningssignaler, signaler som den hoppas att vi ska uppfatta. Det kan vara en konstig huvudvärk som man inte känner igen, det kan vara smärta någonstans på kroppen. Men vår vanligaste reaktion är, äsch det går över. Tillslut orkar inte kroppen med och dessa varningssignaler övergår i ett akut alarm, och då kan vad som helst hända! Efter en sån krasch är det inte bara att resa sig upp, borsta av knäna och gå vidare.
Det är så otroligt mycket man ska hinna med varje dag, det är skolan, plugg, sång, klippningar samtidigt som man ska hinna med att umgås med den man älskar av hela sitt hjärta. Någon gång måste man också hinna träffa övriga familjen. Vännerna, släkten. Huset ska hållas rent, tvätten ska tvättas, disken ska diskas osv. Det är såna otroliga krav heeela tiden, och just nu orkar jag inte med det mera. Nu är det dags att ta en dag i taget, det man inte klarar idag kanske maK har kraft till att klara imorgon. Ingen dag är den andra lik.
Det är extra tufft också när man vistas bland människor som inte riktigt kan sätta sig in i en annans situation, utan bara tror att ett brutet ben läker över en natt! Kom igen, allt tar sin tid, låt det ta sin tid så kommer allt gå så mycket fortare!
Nu har jag inte långt kvar i skolan, det känns både bra och dåligt. Jag stressar som ett as för att lära mig allt, men förstår inte varför man ska lägga 10000 prov på två dagar i rad ... Varför inte sprida ut det? Jag har pluggat mycket och övat på de där humlans avhuggna huvudena som kan skrämma livet ur mig, men jag känner mig långt ifrån säker för det! Nu gäller det att hitta energin och samla kraft och verkligen orka ända över mållinjen!
Finns du vid min sida, i både vått och torrt?
äpuss å Kraam