Nols Frisering

Små ord av Kärlek sagda varje dag, Skänker här i livet Glädje och Behag!

Tappat minnet!

Hej, 

Ytterligare en vecka ha passerat, jag tycker att dagarna bara springer förbi ... det känns så otroligt bra, men samtidigt har detta gett mig någon slags inre stress. Det är sååå mycket som ska hinnas på sååå kort tid nu. Det är bara öva öva öva, plugga plugga plugga till slutproven, det har börjat ta kol på mig inifrån.

 

Igår minns jag inte när jag somna, eller var jag somna. Det jag minns är att jag vakna idag och kände mig pigg och undra när klockan skulle ringa. Jag försöker lefarbaras mobilen, och nu låg jag i sängen, kollade på klockan och insåg att den var 08:28 .... Panik! Hur i hela friden skulle jag nu lyckas ta mig från sägen till Trollhättan på 2 minuter. Jag kollade snabbt upp när nästa tåg gick ... Till min besvikelse så såg jag att nästa tips gick 09:36! Så jag behövde ju inte stressa ihjäl mig för att göra mig klar, försökte också räkna ut om jag kanske tjänade på att ta bilen, men icke!

 

Väl i Trollhättan när ja ska kliva av tåget, så ska himmelen givetvis öppna sig ... Hade jag något paraply? Nej, om man byxor inte satt så tajt som det gick innan, så hade jag nu designat mina egna slim fit byxor ... Mindre bekvämt och jag kände mig verkligen som en russin. Jackan tål väl regn, men i te skyfall ... Så jag var gött blöt när jag kom fram. Stövlarna hade jag iallafall på mig :)

 

I skolan sedan tog jag tag i Samuel, sm fortfarande i te flyttat hit igen. La in massa permanentspolar på honom, det kommer ju också på provet. Även om jag kan rulla, så kan allt bli bättre och jag kände att det var ett bra tag sedan jag rullade sist. Jag såg mina fel själv, jag försökte förstå vad jag gjort galet. Frågade sedan en av lärarna, och hon gav mig tips, som jag tog åt mig och mina sista rullar blev ju prima alltså! Sen att få hela huvudet så är ju en helt annan sak!

 

Magen min kurrade lagom till lunch, tog det gamla vanliga på Pizzerian mitt emot skolan. Knät jag sitter där känner jag verkligen hur jag mår, kroppen har liksom ingen kraft, jag vet inte riktigt var jag är och hjärtat slår på ett annorlunda sätt. När jag ska dricka min dricka, så glömmer jag svälja, jag känner inte när drickande kommer in i munnen. Jag kan inte äta upp min mat som jag alltid annars gjort. Lämnar och tänker att jag kanske borde ringa läkaren? När jag står där och ska betala, så kommer jag inte ihåg min kod? Jag har haft samma kod i alla mina dagar och har aldrig glömt av den innan. Ringer Jesper i hopp om att han hatt bättre koll ... Men icke! Ringer mamma ihop om att hon någon gång smått min kod och har bättre minne än mig, men nehe! Jag står där som ett fån mitt emot pizza bagaren som ännu tappar humöret ... Jag springer snabbt in på skolan för å kolla om jag kan låna av någon. Och det löser ju sig ... Men fy vad dum jag kände mig! Hela eftermiddagen gick jag och tänkte och försökte komma på den där himlans koden. Det enda som kom upp var fyra siffror, samsade Jesper och fick som svar: 'Men det där är ju min gamla kod' jaha .... Det var ju kul att jag kunde komma ihåg något iallafall även om det var helt oviktigt!

 

Allt jag håller i, allt jag rör vid bara hamnar på golvet. Vad är det som händer? Det måste baske mej vara någoN stress symtom, som fortfarande döljer sig för att jag ska förstå det, eller? Jag ringde läkaren ihop om hjälp ... Första lediga tid var den 21 Maj .... ja men tack! Så ni får allt stå ut med mig ett tag till ... Vimsig och trött med tusen bollar i luften!

 

Nu ska jag gå upp och kolla vilken kod jag har, sen ska jag bara vila. Tror det behövs faktiskt!

 

Puss å Kraam <3

18 apr 2013

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)